Det är bara en spliff, det är bara rök. Det är bara lite pulver, svider lite men vad är det värsta som kan hända? Bara en liten tablett, inget farligt. Tar bort all smärta, som ipren. Fast inte den fysiska smärtan utan den psykiska, för en kort stund. Men när drogerna slutar verka så märker man att man sjunkit ännu längre ner mot botten. Man mår sämre och sämre, och tar bara mer och mer. Dra in, blås ut.
Men mår du bättre nu? Efter år av missbruk, mår du bättre? Saknar du tiderna då du inte behövde dina mediciner? Du kunde springa hur långt som helst utan att bli andfådd. Du kunde leka runt med planer för framtiden, doktor, polis, lärare. Du kunde blivit vad som helst. Du kunde sitta med familjen och släkten, skratta och njuta av de äldre innan de försvinner. Kan du det nu? Eller är det enda du tänker på hur abbsad du är? Att du inte rökt på en timme? Att du måste ta dig enda hem innan du kommer må bra?
Är det så livet ska vara? Vist du kan dra dendärm linan och må så bra som du aldrig mått förut, eller dendär tabletten som får dig att känna dig som i himlen? Men det är INTE värt det i slutändan. Att förstöra sin framtid, sina relationer och sitt liv för de få timmarna av lyckan.
Om du är fast i ett missbruk så måste du göra ett tufft val. Ingen sockärring eller mamma kan säga åt dig att sluta för dom har aldrig känt sig så som du gör av dina mediciner, dom kan inte ens förställa sig. Så ditt missbruk är något du måste ta tag i själv. Bara du kan. Om du inte kan det så sök hjälp men den lättaste hjälpen du kan få är att själv ta itu med det. Genom att byta kretsar, byta nummer eller tillochmed byta stad.
Det är så jag måste göra för att för mig är det endå helt KHALAS. Jag är done med allt skit.
