Jag vet inte vad jag ska göra längre. Kommer du ihåg när vi städade en nykonverterad kompis lägenhet? Kommer du ihåg hur glada vi var, hur ljust allt verkade, och hur hoppfullt vi pratade om framtiden? Vi skulle göra en skillnad i denna fördömda stad. VI, vårat lilla gäng, skulle tillsammans rädda våra vänner och visa dom den bättre vägen. Vi skulle bli förebilder för alla vi känner som gått vilse. Vi skulle hjälpa varandra upp och tillsammans sluta knarka och rätta ut våra snea liv, sakta men säkert. Men vad hände? Vi splittrades och tillslut var du den enda i gänget jag hade kvar som höll drömmen vi hade vid liv. Vilket inte var så farligt eftersom du var den första som jag planerade en framtid med i Jannah, och att vi skulle ta oss dit tillsammans. Men någonting gick riktigt jävla snett. Dessa drömmar har glidit längre och längre bort, liksom du har.
Jag vet inte längre vad jag ska göra, och tro mig att jag skriver detta med tårar i ögonen. Jag försökte sluta knarka, men det gick snett. Mitt psyke klarade inte av det. Inte ensam. Inte heller känns det smart att gå till en psykdoktor. Vist han skulle säker diagnosera mig med förklaringar och tabletter som skulle kännas som en lättnad vilket skulle göra problemen mer verkliga. Dock så har studier visat att tabletter som man får utskrivet dödar mer människor än heroin och kokain tillsammans, så vad skulle vitsen vara? Lika bra att dra en lina då.
Broder, jag känner inte en enda människa som är lika smart som dig. Ingen som har lika höga drömmar och ingen som behandlat mig så bra som dig. No joke. Så snälla hjälp mig hjälpa dig att hjälpa mig. Som vi lever nu funkar inte i längden. Kanske inte ens till morgondagen. Vilken sekund som helst så kan du ta ditt sista andetag och jag skulle aldrig kunna klara av om du eller jag skulle sluta andas i det stadiet i livet som vi är nu.
Vi måste komma tillbaka på rätt spår. Du vet att jag har rätt. Men det är så svårt, riktigt jävla helsikes svårt. Men jag tror inte någon av oss klarar det utan varandra. Tänk på detta rejält. Jag är vid din sida no matter what. Men om jag fortsätter såhär så vet jag inte om jag kommer orka försöka hålla ryggen rak. Känns som att jag kom så nära Gud och att jag bara glider längre och längre bort, tillslut så kommer jag inte ens orka drömma om att komma närmare Allah (SWT).
Kompis vi båda två behöver kriga, och att kriga tillsammans är alltid lättare.
