livet suger... dricker för mycket, tänker för mycket. Har firat eid med min Bff (hihi) i stockholm vilket var najs... men nu sitter jag här i lägenheten och har druckit nåra 3.5or i min ensamhet. Försöker klura ut mig själv och klura ut livet. Kan inte riktigt greppa vad som är fel på mig..
Varför mår jag så dåligt hela tiden? Varför reagerar jag så sttort på vissa grejer? och vad betyder mina ärr och vad exakt uppstod dom ifrån?
Min farsa är alkoholist, lugn alkoholist, men endå. Min mor är perfekt. Jag vet att jag har svårt att be folk om hjälp när jag mår dåligt pga att jag alltid blivit tvungen att ta hand om min far o syskon så har inte haft plats för att visa mig själv svag. Men vad mera? Är jag maskrosbarn? Medberoende? Underliggande diagnos? vad är det som får mig att dras till alkoholen och drogerna? Varför har jag alla problem när mina syskon är helt normala "svenne-aktiga"? Det är så skevt och mitt huvud går på högvarv.
J kanske kommer imorgon och jag vet inte ens vad jag ska tänka om det... måste vara nykter, och ska flytta till Norrpan, men orkar inte tänka på det heller.
Kanske dags o sova?
