Alltså jag är helt lost nu. Jag vill gråta eller skrika men jag får inte ut nåt. Typ förtvivlad... jag mår fan skit.
Jag ringde ju J när jag gick morgonpromenaden med vovve. Frågade honom typ rakt ut om han har nåt svar till mig... han klickade utan ett ord. Jag ringde upp för jag trodde att han råkade lägga på, och då sa han argt typ "Fan asso du kan inte slänga på mig sånhär på morgonen blabla" och klick. Och han VET att jag inte tål att bli klickad... jag viker mig dubbelt typ direkt och flippar ur. Mitt ex har fuckat detdär för mig och gett mig såna ärr så det är en sak jag absolut inte klarar av... och jag har bett honom massor av gånger o inte klicka mig sådär och han vet exakt varför men endå kan han inte respektera mig tillräckligt för att inte göra det! SÅ jag skrev nåt argt sms att "han har visat vad hans svar skulle vara, att han är respektlös och att det är klart" och han svarade med ett "K". Lixom fuck han.
Sen när jag kom hem så kom min mens. Jag bröt ihop där på toaletten. Jag har tänkt varje månad senaste året att "denhär månaden kanske är den som jag blivit gravid", men nej. Jag har gjort 3 aborter och har innan haft skitlätt att bli gravid. Jag och J har kommit överrens om att inte använda skydd så skulle jag bli gravid så behåller vi det och löser allt på nåt sätt. Jag har lixom förberett mig för barn 3 gånger och pga "papporna" så har jag vart tvungen att ta bort dom. Men det finns nog ingenting jag vill ha mera i världen än ett barn. Jag vet att det är dumt nu eftersom jag inte är klar med mig sj o lever på soc utan utbildning och allt, men jag bryr mig inte typ, det gör lixom ont i mitt hjärta när jag ser andras ungar och så.
Och med J så har jag bara en stark jävla magkänsla att hur fked allt än är, så vill jag bära hans barn. Vet inte riktigt varför.. kanske för att ändra på hans släkts otur, eller ge HONOM den lyckan att ha nåt att leva för, eller för mig själv på något sätt. Men jag kan inte skaka av mig den känslan och det gör ont att nu i 1½ år så har jag inte blivit gravid. Vi har halvt tajmat äl varje månad och jag har såna jävla drömmar o gravtecken men endå så kommer dendär jävla mensen varje månad! Och det är jobbigt som fan. Jag är så orolig också för att jag skulle vara steril. Att domhär aborterna har gjort mig steril... och jag ville inte ens ta bort dessa barn! Det var inte MITT jävla val! Är jag steril tack vare det så vet jag 3 grabbar som får betala ordentligt!!
Men iaf skrev ett sms till J när jag fick mensen och hoppades på lite förståelse elr stöd. Jag skrev "Fick min fking mens nu också..!!! :´/" och han varade efter nån timme med "Bjuder du elr? Haha"... yani han skiter i, och skickade fel när han snacka med nån av sina pundare. Och jag mår verkligen inte bra nu. Och inte kan man dricka heller. Knulla denna värld fan!
bye bitches, ska lägga mig o fking dö.