Yo long time no see.
Hatar mitt liv just nu. 'Min' snubbe håller sig borta från mig och övernattar hos tjejer osv.
Och socialen vill skicka mig hem till min hemstad. Hade styrelsemöte idag och det gick sådääär. Jag hoppas ju på att få stanna kvar i min lägenhet och chansen på nykterhet men min soc kom helt random och säger till mig att dom ska skicka hem mig. Utan några belägg eller förvarningar elr nåt. Så ye. Stack hem till familjen med katten för jag orkade inte bo ensam med all denna ångest.
Dock så har inte ångesten försvunnit men alkoholen hjälper rätt okej.
Så ye.. thats whatzup- mitt liv är på botten. Samma som mitt mående.
Fick mina cash idag though. Så köpte en whisky flaska (för att testa mig själv mest), och kött så jag kunde bjuda J och farsan på finmiddag (eftersom jag levt på dom några veckor nu).
Så thats it. Pallar inte blogga. Knulla allt och alla. Knulla er. Jag vill bråka. Vänta bara-
livet suger... dricker för mycket, tänker för mycket. Har firat eid med min Bff (hihi) i stockholm vilket var najs... men nu sitter jag här i lägenheten och har druckit nåra 3.5or i min ensamhet. Försöker klura ut mig själv och klura ut livet. Kan inte riktigt greppa vad som är fel på mig..
Varför mår jag så dåligt hela tiden? Varför reagerar jag så sttort på vissa grejer? och vad betyder mina ärr och vad exakt uppstod dom ifrån?
Min farsa är alkoholist, lugn alkoholist, men endå. Min mor är perfekt. Jag vet att jag har svårt att be folk om hjälp när jag mår dåligt pga att jag alltid blivit tvungen att ta hand om min far o syskon så har inte haft plats för att visa mig själv svag. Men vad mera? Är jag maskrosbarn? Medberoende? Underliggande diagnos? vad är det som får mig att dras till alkoholen och drogerna? Varför har jag alla problem när mina syskon är helt normala "svenne-aktiga"? Det är så skevt och mitt huvud går på högvarv.
J kanske kommer imorgon och jag vet inte ens vad jag ska tänka om det... måste vara nykter, och ska flytta till Norrpan, men orkar inte tänka på det heller.
Kanske dags o sova?
Tjenare. Orkar egentligen inte skriva nu. Livet suger, har övernattat på psyk. Har feber idag och jaa. underbart! Ha det bra! Ciaoo
Alltså jag är helt lost nu. Jag vill gråta eller skrika men jag får inte ut nåt. Typ förtvivlad... jag mår fan skit.
Jag ringde ju J när jag gick morgonpromenaden med vovve. Frågade honom typ rakt ut om han har nåt svar till mig... han klickade utan ett ord. Jag ringde upp för jag trodde att han råkade lägga på, och då sa han argt typ "Fan asso du kan inte slänga på mig sånhär på morgonen blabla" och klick. Och han VET att jag inte tål att bli klickad... jag viker mig dubbelt typ direkt och flippar ur. Mitt ex har fuckat detdär för mig och gett mig såna ärr så det är en sak jag absolut inte klarar av... och jag har bett honom massor av gånger o inte klicka mig sådär och han vet exakt varför men endå kan han inte respektera mig tillräckligt för att inte göra det! SÅ jag skrev nåt argt sms att "han har visat vad hans svar skulle vara, att han är respektlös och att det är klart" och han svarade med ett "K". Lixom fuck han.
Sen när jag kom hem så kom min mens. Jag bröt ihop där på toaletten. Jag har tänkt varje månad senaste året att "denhär månaden kanske är den som jag blivit gravid", men nej. Jag har gjort 3 aborter och har innan haft skitlätt att bli gravid. Jag och J har kommit överrens om att inte använda skydd så skulle jag bli gravid så behåller vi det och löser allt på nåt sätt. Jag har lixom förberett mig för barn 3 gånger och pga "papporna" så har jag vart tvungen att ta bort dom. Men det finns nog ingenting jag vill ha mera i världen än ett barn. Jag vet att det är dumt nu eftersom jag inte är klar med mig sj o lever på soc utan utbildning och allt, men jag bryr mig inte typ, det gör lixom ont i mitt hjärta när jag ser andras ungar och så.
Och med J så har jag bara en stark jävla magkänsla att hur fked allt än är, så vill jag bära hans barn. Vet inte riktigt varför.. kanske för att ändra på hans släkts otur, eller ge HONOM den lyckan att ha nåt att leva för, eller för mig själv på något sätt. Men jag kan inte skaka av mig den känslan och det gör ont att nu i 1½ år så har jag inte blivit gravid. Vi har halvt tajmat äl varje månad och jag har såna jävla drömmar o gravtecken men endå så kommer dendär jävla mensen varje månad! Och det är jobbigt som fan. Jag är så orolig också för att jag skulle vara steril. Att domhär aborterna har gjort mig steril... och jag ville inte ens ta bort dessa barn! Det var inte MITT jävla val! Är jag steril tack vare det så vet jag 3 grabbar som får betala ordentligt!!
Men iaf skrev ett sms till J när jag fick mensen och hoppades på lite förståelse elr stöd. Jag skrev "Fick min fking mens nu också..!!! :´/" och han varade efter nån timme med "Bjuder du elr? Haha"... yani han skiter i, och skickade fel när han snacka med nån av sina pundare. Och jag mår verkligen inte bra nu. Och inte kan man dricka heller. Knulla denna värld fan!
bye bitches, ska lägga mig o fking dö.
Tjäääenare.
Är trött nu. Har vart jävligt duktig idag måste jag säga! Har gymmat, gått jävligt långa promenader med bubben, städat osv. Skiiiiitduktig fan!
Så whats new? Har en ny granne, verkar trevlig, ska nog hälsa nån dag, han verkar fett ensam, och det suger att va ensam i denna håla, så ye.
J o jag har snackat lite. Alling var ju så bra o shit med uppbråttet, det kändes på riktigt lixom. Men aa han ringde efter, han bad min vänn att inte komma o hälsa på mig, o har skrivit t mig o han har bara förvirrat allt. Så jag sa till honom att imrn ska jag ha ett svar, ja elr nej bara. Skulle vi kunna va tsm igen så måste det vara på mina vilkor typ. Och dom är:
- Att prioritera MIG, över droger, krimshit, vänner, typ det mesta... men inte på psykobrud sätt utan bara nån gång lixom, typ kolla med mig om det är ok om han drar på krogen med sina grabbar osv. Inte göra sånt bakom min rygg... lixom prioritera FÖRHÅLLANDET.
- Att sluta kicka, asso vara nykter ett tag o se om han kan lösa sina psykiska besvär på nått annat (icke-medicin-skt sätt), skulle det inte gå o marijuaaana är det enda som hjälper, fine. Men då vet jag ju att han valt mig och förhållandet före rökat nån gång iaf och mitt hat mot hans kickade hade förhoppningsvis försvunnit.
- Dra t läkaren o kolla upp hans jävla problem, har bett honom länge nu. Vill ju inte att plötsligt ba få besked om att han har cancer elr nåt.
- Respektera mig... på alla olika normala sätt. Respekt.
- Anstränga sig lite för o umgås med mig, och att jag ska må bra. Och för att förhållandet inte ska krasha igen..
Ja, detdär var nog för intimt för 20-50 läsare så lär inte plublicera dethär. Heh. och jag vet att allt detdär är sånt jag inte ens ska behöva säga elr skriva elr ens tänka. Det borde finnas automatiskt. Men det gör inte det fan och det ÄR ett STORT jävla PROBLEM. Så ja, även om han säger ja imrn så vetejfan om det ändrar nåt egentligen, kan inte lita på att hans ja inte är ett "ja, men du har ingen aning om hur mycket jag kan göra bakom din rygg, ja". Men vi får se, hur som så måste jag se en förändring INNAN jag kan acceptera nåt elr lita på att han menar det.
W'll see, ska inte sitta o tänka på det för mycket. Inte nyttigt lixom.
Men nuu ska jag o Papi och Forest sova. G'night mina 20-50 läsare :*
Sho, klockan är snart 4 och det är söndag tror jag. Sitter här i lägenheten o lyssnar på musik. Har stäädat och diiskat och sååå. Och snart måste väll bubben ut på ännu en promenad.. heh.
Blev sjuk helt plötsligt igår o va tvungen o dra o spy. Hade feber tills jag somnade o så. Det var skitläskigt.. så vem var de jag ringde då? Jo J såklart -.- . Men ska jag kunna komma över honom så måste jag ta bort honom helt typ o låta allt verka som att han skulle vara död. Men han hade hört av sig o vi smsade lite igår o bråkade o shit, så dendär synen att han skulle vara död förstördes lite. Så jag vetejfan. Vill ringa honom och be honom komma hit o gosa, haha. Men jag måste vara starkare än så.. men det är svårt. Jag älskar ju snubben.
O juste BTW. Kollade runt lite på bloggen och så och såg att jag hade 20-50 läsare varje dag?? Hur går det till haha? Jag har hållt denhär bloggen privat och aldrig lagt ut den någonstans eller nåt alls. Visat nåt speciellt inlägg för 2 kompisar och J men inget mera än så?
Så jag lägger upp en enkät ovanför så snälla svara, det är lite spännande !
Jag borde lärt mig nu, har gjort det här förut. Att allt e förgäves nu, det vet jag lika väl som du. Jag vet att sorgen kräver tid och måste härdas ut. Men de e svårt när kroppen saknar dig så jävla sjukt.
Roffe Ruff - Du har fel ( min nya favvvooooo)
Tja.
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva, känna eller tänka om allt nu.
J kom ju hit i torsdags då. Vi snackade ett tag och kramades och kom överens om allt. Det breakupet borde hamna i historieböcker typ. Det kunde inte ha gått bättre över huvud taget. Alltså det är ju inte bra eller kul eller nåt hela grejen mellan oss men jag är iaf stolt över hur vi skötte det.
Sen när han stack så började jag ju grina iaf. Men försökte skjuta bort det så jag tog mina öl och gick ner och socialiserade mig med grannen ett tag. Kunde dock inte sova ett dugg under den natten. Sen igår så var det planerat att man danska vänn skulle komma hit och hälsa på. Jag såg fram emot det som fan, lixom en distraktion från allt skulle passat perfekt. Fick dock höra på kvällen att han antagligen inte kommer eftersom att det skulle kännas fel mot J. Och då bröt jag ihop ett tag, spelade samma sorgliga låt om och om igen när jag satt i fönstret och drack mina 3,5or. Underbar fredagskväll!
SÅ AAA---- Ska väll börja laga mat snart endå. Typ, har nåra folkisar till ikväll också efter la personal har blåst mig. Så det är så livet ser ut nu. Kukvackert :D
Ciaooo
Okej, dags att skriva av sig då.
Allt känns så dystert just nu, inget känns bra eller rätt. Jag var i karnevalen i nyköping i helgen, hälsade på min far, gick runt med hajer, stötte på syrran, sov hos morsan och gick på krogen med min lillebror.
När jag och hajer precis hade kommit till stan efter att ha hälsat på min stupfulla far så ringde min farbror (Gudfar) och berättade att farmor dött. På mig hamnade ju då ansvaret att berätta det för min far senare. Så jag tog tag i det efter jag och hajer gått runt lite på stan. Pappa tog nyheten mycket bättre än väntat, jag satt hela kvällen med honom efter det och gick hem till mamma sent för att sova.
Jag och min farmor hade inte bra kontakt när jag var ung och hon bodde tillsammans med oss i huset i Aspa. Hon var en såndär grinig tant, klagade på mycket och speciellt mig. Dock så lärde hon mig att brodera där emellan dumma komentarer. Kommer ihåg fortfarande den gången hon kallade mig tjock, haha. Hon kom och hälsade på oss en gång när vi flyttat till Brandkärr och jag kommer ihåg att vi hamnade i ett bråk och jag typ "kastade" en stol på henne och stack. Sen kom ju demensen, farsan slutade höra av sig till henne efter hon en gång inte kunde komma ihåg vem han var, och vi hade aldrig pengar och tid att åka och besöka henne.
Men jag önskar nu att vi hade gjort det, och att jag hade skippat alla bråk och suttit mig ner och pratat med henne. När jag var liten så såg jag bara henne som en grinig kärring... men nu förstår jag att det inte var konstigt att hon var grinig. Hon hade uppfostrat min far och hans 4 syskon helt själv. Min farfar var alkoholist (vilket även ledde till hans död) och han fanns knappt i min familjens liv. När min pappa var runt 12-14-15(?) så fick farfar besöksförbud till barnen. Och man kan ju alltid undra om han kanske gjort illa farmor för att det skulle bli så drastiska åtgärder... hur som helst så var farmor tvungen att jobba röven av sig för att försörja barnen själv och uppfostra dom helt själv. Och hon gjorde ett jävligt bra jobb. Ja, jag önskar att vi kunde ha skippat alla bråk och att jag hade vetat det jag vet nu och kunnat sitta och prata med henne och förstå henne. Men den chansen är borta. Vila i frid Farmor!
Och förrutom det så har jag druckit 3 dagar i rad (dock inte idag) och ångesten är stor. Jag har gett upp på grabben och tog bort nummer, sms, facebook, allt, innan jag åkte till Nypan. Det är svårt... för jag hade bygt upp hela mitt liv runt honom. Jag har inga vänner kvar, ingenting, bara honom, men det fungerar inte överhuvudtaget längre. Jag älskar honom från hela mitt hjärta men det räcker inte. Förhållandet blev destruktivt och har varit det längre. Det känns som att det blir värre för varje dag vi har kontakt. Det är så j*vla sorgligt bara.
The problem is women think that he will change, he won't. And men make the mistake of thinking she will never leave, she will.
Och jag som redan sitter i en 'medelålderskris' utan en enda aning om vad jag ska göra med mitt liv och vart jag är påväg, 20 år och har en exstensiell (st?) kris, efterblivet faktiskt. Men ni måste förstå att jag har pundat bort min tonår, kuggat gymnasiumet (tre gånger -.- ), stuckit ifrån mitt hem och flyttat långt åt helvete utan vänner här (och tydligen inte pojkvänn heller), har inte ett skit att göra på dagarna, går upp i vikt... aa, ni förstår.
Det är dystert bara, grått och äckligt.
Peace!
Tja! Titta, jag har inte glömt bort bloggen än!
Har inte haft internet på några dar eftersom att soc satt över pengar en vecka försent... och gett mig 700 kronor avdrag på det... det suger o blir en tajt månad, men life goes on.
Så vad har hänt då? Jo, jag kommer officiellt aldrig åka hem till igen. Jag åkte dit i fredags, bröt min nykterhet, hamnade i en fett dålig (och för igenkänd) situation med honom och vid 10 så var jag påväg mot busshållplatsen för att ta bussen hem igen. Mådde skit, men han lyckades komma precis samtidigt som bussen och jag är inte speciellt självständig och det var en söt ansträngnig från hans sida så jag sket i bussen och åkte hem dan efter. Men nej, inte igen. Ska man träffa sitt ex efter han har gjort valet att göra slut med dig så är väll det minsta han kan göra att uppskatta att man är där? Och anstränga sig för att det ska vara värt för mig att träffa honom? Ge mig något att sakna? Men nä.. inte denna snubbe.
Så kom hem hit igår och gjorde inte ett skit på hela dagen. Vaknade idag med sug på att dra till gymmet, kolladde mitt bankkort och pengarna hade kommit in! Dock hade jag fått alldeles för liten summa och på ett spcbidrag så är 700 kr minde jävligt mycket... Så gjorde uträckning på allt som måste köpas och räkande ut stt jag endast lär ha 800 kr kvar till mat på hela månaden. DET kan man kalla ångest...
Men jag ringe personalen och dom hämtade upp mig för att åka och handla klösställning till katten eftersom att det var den största prioriteringen. Vi åkte runt som fan vid ingelsta och jag kom hem med klösställning, en mixer, lite skit till katten och mat. Jag blev överlycklig när jag såg att Forest (katten) faktskt tyckte om ställningen! Skitkul ju, nu kanske han äntligen kan lägga ner med att klösa söder alla tapeter!
Senare så drog jag och gymmade iallafall, dock inte så länge som jag hade velat. Fick ett inslag av paranoia på gymmet.
Det är så att för länge sen när jag var nyinflyttad i denhär hålan så stötte jag på en snubbe utanför porten, han hade samma sort boendestöd som jag och vi började prata lite. Senare samma dag så tog vi en promenad och han bjöd mig på en hambugare och så, han var ju ingen människa jag normalt skulle kunna tänka mig att umgås med men såg iaf inget fel på honom, 'alltid trevligt att endå ha någon man skulle kunna ta en cigg med eller nåt om man blir för ensam 'tänkte jag. Men grejen var att han började ringa mig somfan, alltså ringa varannan minut i typ 2 timmar när jag inte svarar. Och det är sjukt jävla irriterande av en människa som man inte ens känner... Sen svarade jag en gång långt efter dendär promenaden och bad honom att sluta ringa sådär, sa också att det inte är ett noralt beteende för nån som inte ens känner mig, och han sa väll nåt i stil med "Fuck you din hora, akta din fitta blablabla" och sedan klickade han. Men sen efter nån vecka så börja han ringa sådär igen, frågade hur jag mår och vad jag gör och jag gav honom samma svar och han sa liknande saker innan han klickade. Sedan fick jag reda på att han hade åkt dit för våltäcksförsök på en tjej här i området. Så det va riktigt jävla psyko. Och han fortsatte ringa efter ett tag och jag blockade nret och bad honom aldrig höra av sig igen, han kalla mig grejer och klickade. och sedan samma visa ännu en gång fast han ringt från dolt. Men när jag kom till J och vi skulle åka o fixa 3,5isar så såg jag honom gå in på spårvagnen. Jag sa det till J och han reagerade som jag hade trott. Så när mrPsyko hoppade av så hoppade även vi av och J hoppade på honom bakifrån, men dendär fking psyko lyckades övertyga oss om att vi hade tagit fel snubbe.. han hade gått ner i vikt, sparat ut skägg elr nåt.. o fan asså, jag är sjukt irriterad över att jag föll för det! Men jag fick ett samtal samma kväll som löd typ 'säg till din pojkvänn att blablabla hans mamma blablabla' och sen klick. Har inte hört nåt efter det men människan är riktigt psykad och tydligen har han ingen heder för tjejer så stöter jag på honom så kan det gå illa för mig faktiskt. Jag är inte speciellt rädd men jag kan ju inte blunda för att jag inte har en jävla chans mot en man utan nåt vapen. Och att beroende på hur arg han är på mig så kan han gå till den gränsen att komma hit... och ye, han vet vart jag bor, och vart jag gymmar..
Så ja, jag hade inte med min knife på gymmet och en snubbe betedde sig lite skumt och bara stack. Så jag var typ ensam där och gymmet är obemannat, solen hade gått ner och fönsterna är stora och man kan se in perfekt utifrån över typ hela gymmet... Så ja, det fuckade min träning lite. Och jag måste fan ta tag i domhär 15 kilorna jag har att gå ner. Men imorgon blir det morgon promenad iaf hoppas jag! Så skönt bara man lyckas ta sig ut!
Men nu är klockan 01.00 så det är dags för in skönhetssömn. Ha de bra bitches, så hörs vi imorgon InShaaAllah! :*
Tjenare,
Sitter har i soffan och borde gå och lägga mig... men jag har alldeles för mycket tankar i huvudet och börjar fan bli hungrig.. :/ Men imorgon kommer personalen vid 12 och ska antagligen få skjuts till Norrköping då. Träffa min snubbe/ex?/bajs kanske. Men jag är inte säker på att jag borde göra det, för jag orkar verkligen inte med bråk! Speciellt inte när jag är en timme hemifrån och halvt bestämd på att hålla mig nykter...
Jag o grabben har ju gjort slut men han är min bästa vänn, så jag vill ju fortfarande träffa honom o vise versa. Men eftersom att det var hans val att efter allt jag gjort kasta bort mig så har jag sjukt mycket hat riktat mot honom, och minsta lilla grej kan göra så att det hatet forsar över mig och allt blir bara pannkaka.
Så jag vet inte.. men att sitta ensam här hela helgen är riktigt segt också... så vad har jag för val? Antingen chansar jag på att han kommer beter sig så bra som han bara kan, eller så stannar jag hemma. Det lutar åt Norrköping även om det antgligen inte är det smartaste...
Men aja, ska äta en torr macka med smör innan jag lägger mig så får vi se om jag kommer ihåg att skriva imrn. Ha't bra folks!
